Significant

(U2 spelar i Göteborg ikväll.)

World Tour of Skånes roligaste man

Först kom en liten skrattandes ettårig tjej springandes mellan bokhyllorna på biblioteket. Sen kommer Johan Glans springandes efter, inte alls lika munter ;).

Jag blev ganska förvånad :) Perplex.

"Va? Han? Här? Nu? Coolt"

Han såg typiskt Johan-Glans-förrvirrad ut. Lite halvbesvärad.

Kunde inte låta bli att le. Sikken man.

Funderade som bäst på om jag skulle säga nåt till honom, när hans dotter nästan kraschade in i mina knän. Han sprang efter.

Men sånt blir alltid så töntigt.
Typ: "Hej. Du är.....eeh....rolig. Tack för att du gör det du gör"

Njaaae.

Men eftersom jag har sett honom två gånger under ett år, så lär jag väl se honom igen. Bäst att förbereda tacktal nu då då.... ;)

Livet är fullt av tillfälligheter. Hade inte "Aldrig fucka upp" varit utlånad hade jag inte vart där o letat vidare efter nån annan bok. Hittade ingen annan bok. Var ganska nöjd ändå.

Match Cup Sweden i juni.

Domaren står i aktern.

Man tävlar två och två mot varandra, kryssar upp mot en boj, för att länsa ner till start/mållinjen igen.

När man länsar gäller det att båten som ligger efter, lägger sig så att den tar vinden från båten som ligger före.

När de kryssar gäller dock tvärtom. Båten som leder måste ta vinden från den som ligger efter.

L'été

När bilden togs var det gastkramande, hjärtskärande kallt i vattnet.

Nu är det däremot helt ljuvligt igen!

Filosofiskt.

When you were young!

Vissa låtar skapar extas i sommaridyllen.

Så funderar jag på om Killers verkligen inte spelade Bones under konserten?

Jag va lite besviken över att de inte spelade den låten kommer jag ihåg, men när jag hör den i efterhand....spelades den inte ändå?

Carpe fucking Diem

Ibland säger nån att jag ska "fånga dagen".

Okej. Ponera att jag bestämmer mig för att fånga dagen en vacker dag.

Tänk om jag får för mig att leva efter att denna dagen är den sista.

Hos mig skapar det enbart en total stress.

Prestationsångest. Beslutsångest. Trötthet.

Brukar sluta med att efter många inre diskussioner med mig själv, komma fram till att jag kan leva den där sista dagen imorgon. Oftast får jag ju för mig att jag ska Carpe fucking Diem på en söndag, o då e det ju kört iallafall. Allt är stängt. Dött. Pausat.

Att ha en riskfylld operation framför sig kan jag dock rekommendera om man vill få en tankeställare. I november blev jag opererad i huvudet, o timmarna innan operationen var jag helt säker på att jag skulle dö. Man hinner tänka mycket. Jag ångrade inget jag gjort, däremot ångrade jag allt jag inte gjort. Känns klyschigt. Jag hatar klyschor, oftast för att de är sanna.

Varje gång det känns hopplöst o meningslöst, tänker jag mig in i pro-operationkänsla.

Det hjälper oftast inte. Men det känns ganska skönt ändå.

Som David Batra sa i sitt Sommar i P1 program:

Man kan jämföra vissa grejer i livet med att sitta på en motorväg och vara jättekissnödig.

Man skjuter på det. Bara en avfart till. En till. Sedan när man väl kissat tänker man:

"Gud va skönt. Varför väntade jag så länge?"

Han hade i sin tur hört det av Jerry Seinfeld.

Eller som Lars Winnerbäck sa i sitt Sommar i P1:

Livet är inte så lätt att man har råd att göra det svårare.

Teenage Kicks

Idag har jag lyckats med bedriften att för någon nanosekund gå vilse i ett gigantiskt Coop.

Har också lyckats med att nästan bli påkörd på väg till Coop, på parkeringen.
Kärringen "såg inte" när hon backade ut. O jag hade ryggen vänd mot henne. Som tur var ryckte en kille undan mig, I'm still standing.
Jag har en teori om att killar är smartare än tjejer, över lag. Det är inte ofta jag behöver bli "räddad", men när det händer, är det av någon anledning oftast killar som tänker lite snabbare än tjejer.

La vie en rose

Säg inte nää, säg jää.

Idag har jag satsat på att ladda ner, oj, förlåt, hämta hem, podcasts från Sommar i P1.

Mina visioner om härliga stunder på stranden, lyssnandes till gamla Somrar i P1 höll på att grusas när iTunes fuckade upp. När det gäller kopplingen iTunes-verkligheten är jag så gott som näst intill tekniskt handikappad, o när Ida loggade in och hjälpte mig via msn var det en Hallelujaupplevelse.

Så nu funkar det!!

"Papyrusen flöt, papyrusen försvann, papyrusen blev blöt"

Till ljudet av Thor Heyerdahl som monotont berättar om Ras äventyr. Det påminner om ljud till ett såntdär diabildsband med lustiga plingljud när man ska ändra bild. Minnenas Television.

Vi har redan kollat igenom alla sex kanaler, detta var det bästa som visades. Kom att tänka på Schyfferts försvarstal till the 90's: En neurosidynskadad kille från möjligtvis Rumänien som hade det hyffsat i England, på bästa sändningstid, anno runt -75.
Utveckligen har alltså struntat i att ta vägen om SVT, anno 2009.

När vi var i Mollösund och badade tidigare i sommar, påträffades denna hund. Vacker.

"Men du är Underbar"

Idag har jag övningskört. Det gick kalasbra.

Jag har köpt en hatt. En stråhatt. Och jag har fyndat på loppis, ett staffli...

Vissa personer gör ens dag.

Il est bon quand le bon.

Love is my drug.

Jag missade världens bästa låt på P3 - idag igen.

En vacker dag för några veckor sedan spelade de plöstligt "Somebody Told Me" av Killers, självfallet. Det är en av världens bästa låtar. Som jag missade. O ja, jag har skivan, o neeej, det är definitivt inte samma sak att spela skivan jättehögt.

Attans.

Jag lyssnar typ nästan alltid på P3. O jag stör mig typ nästan alltid på att P3 bara kör kass o ganska 'sugig' musik. Så bitterheten var ljuv. Så spelade P3 samma låt i onsdags. Som jag missade. Hur fan gick det till? Jag får nästan en tår i ögat.

Inte nog med det, häromdagen spelade P3 "Pizza" med Adiam Dymott, som jag förövrigt såg live under Hultsfredsfestivalen. (Kanonbra)

Tyvärr brann någonting, tydligen oerhört giftigt i typ Örebro, så ett långt o väldigt detaljerat varningsmeddelande gastades ut till allmänheten. Två gånger! Grattis. Kul för dom. Detta mitt i låten, precis innan refrängen. Inte så farligt.

Om inte samma grej hade hänt idag, samma låt, samma ställe i låten avbröts nu för trafikmeddelande om nåt rådjur som gick nånstans i typ Kristianstad. Jag höll på att få ett nervöst sammanbrott. Måste köpa hennes skiva. (Min CD-lista är nu så lång att jag nog måste satsa på att vinna nånstans)


Så nu har jag suttit o lyssnat på Miss Li. Jag som har väldigt svårt för hennes stämma. Jag gör mer allt för att undvika henne. Men farfar skulle kolla på "Sjukan", o jag blir sjuk bara av att se reklamen. Entusiasmen för att kolla på teve dog.

På tal om att dö, farfar sa:
"Tove, jag dör nog inom ett år. Ett år lever jag max. Min läkare sa att jag kommer dö i sömnen"
Okaaaaaaj.
Jaha. Hmm. Tack.
Andra gången på ett halvår. Förra gången var det släktträff (o det är alltid lika kul. Men det är en helt annan historia)
Då lutade han sig fram o sa:
"Tove, nu är det inte långt kvar. Två år max. Jag dör snart"
Min kusin som hört:
"Tove, såsen. Jag vill ha sås. Nu! Tove!

Alltså minskar hans återstående livslängd för varje gång han säger det. Muntergök.

Men om han kommenterar att det har regnat/regnar/kommer regna jättemycket en enda gång till.....hahahha.

Different shapes of daylight - fast i solnedgång. Typiskt svenskt.

Smultronstället

Det känns annorlunda allting.
På ett positivt sätt of course.


Men naturen går sin gilla gång. Man kan bli kär, hata nån eller nån dör, men naturen bryr sig inte. Den bara är. Oskyldigt.

Västra Hamnen. The place to be.

I Malmö, Västra Hamnen. Man kanske skulle ta o flytta till Köpenhamn. Jo, det låter inte dumt.

Jag drömmer alltid helt sjuka drömmar. Fascinerande underhållning. Eller inte.

För nån vecka sedan tillexempel, o ge er inte på att försöka analysera, jag vill inte veta, o det är nog mission impossible iallafall, utspelade sig detta i Turning Torso:
För varje våning man kom högre upp, ju rikare blev man. Jag var på besök, o började på nedersta. En boende/lägenhet på varje plan.
Första var en snygg kille, som bodde där själv. Kände inte honom. Hiss upp till en tant som jag plötsligt va inneboende hos, samtidigt som jag va tillsammans med killen. Tanten va jättesnäll. Tantens lägenhet blev en bas. Tredje våningen bodde Carl Bildt med sin nya fru Constanza (what??)
I källaren av Turning Torso fanns en kyrka. Där skulle Bildt o Constanza döpa sitt barn. Alla som bodde i huset var bjudna. Jag gick dit med killen, som hade en till tjej. Men vi delade tydligen på honom, o det var helt lugnt. Vilket ledde till att Bildt o Constanza inte dök upp, de hade annat för sig/glömt, o vi tre fick ta hand om spädbarnet. Sen blev det jul, o eftersom alla i TT va så himla goda vänner, skulle alla fira jul tillsammans mitt i sommarn. Jag såg framemot att träffa han som bodde på fjärde våningen. En snubbe som hette Ferrari, uttalades för övrigt Gerrard. Ferrarin va röd, men den skulle va gul. (Jahaja...)
Den här Mr Ferrari/Gerrard dök aldrig upp till min stora besvikelse. Per Gessle o company bodde några våningar upp, ganska högt upp, men han va aldrig hemma.

Ja, det var det. Att analysera låter som waste of time. Och jag vill inte veta.... ;)

Galet. Underbart. Hultsfred. 2009.

Jag hade högst förväntningar på bandet från staterna. Eftersom jag lyssnat sönder deras skivor under två års tid var det som att hamna i trans. Jag kände mig lite som Kristi Brud eller Carola talandes i tungor, fast jag gjorde det på Killers vis.

Helt magiskt.

Jag jobbade på Hultsfred. Skitkul faktiskt. Otroligt skönt att komma ifrån lite, träffa (nyktra...)människor man inte hade träffat om man legat kvar i tältet, liksom.

Pass ett: 05-11. Otroligt attraktiv o motiverande tid.

Gick upp fyra efter minimal sömn.. ;)
Satt i en bilgate med två killar från Stockholm. Såg solen resa sig. Skulle kolla så att bilarna hade "rätt lapp i vindrutan". Gu va kul.

Men det artade sig ganska rejält, efter en kvart, en kille med tre ordningsvakter:

"Obehaaaaagligt! Det här är bara obehagligt. Obehagligt!!"

Vakt: "Men, vaaaad är obehagligt?"

"Att ni håller i mig såhär tidigt på morgonen. Jag har inte rökt hasch. Jag har tittat på den, känt på den o luktat på haschen. Men jag har inteee rööööökt den"

Hahahaha.

Mäktigare allsång får man leta efter, särksilt med tanke på att den här allsången, bestående av "I've got soul but I'm not a soldier" höll i sig i minst två dygn. Anders Lundin kan gå och lägga sig.

Eller när en amerikanare, som snackade den märkligaste blandning av alla språk. kom o va asupprörd för att nån hade snott 18 kg tomater från hans lastbil. (Hahaaaa....)

Senare va han dock övertygad om att han skulle hitta tomaterna bara jag hängde med o visade honom. (?) Men när jag inte nappade, tyckte han att jag o Felix (en av killarna) skulle hänga med till apoteket. Det va lite jobbigt o lite äckligt. Han hade inte försvunnit lika lätt o lika fort om inte de killarna hade sagt ifrån ordentligt. Tack för det! Sen hjälpte det ju inte så länge, med tanke på att han stannade mig tre gånger till den dagen.....

De killarna va iallafall sjukt roliga att jobba med, o vi hade askul. Alla roliga typer som kom förbi.....o vi såg hur de tömde bajamajorna. Det hade kunnat skippas. Dock. Eller iallafall stanken.

Andra passet va ganska asstråkigt. Stod i ett regnigt blåshål o ryckte i armband så att de satt kvar.... tänk er själva. Askul efter sex timmar. Fick ringa efter akut mat, hahaha. Maten va ett problem i början. Åt inte ordentligt. O funktionärsmaten sög häst. Fast det var mat o den va ganska varm...ööh. Mat som sagt. Slutade med att jag gick runt med knäckebröd i fickorna, o sågs nästan alltid äta. Ibland "i nån sorts trans" ibland i helt vaket tillstånd ;) Kom iofs förbi nåra sköna typer under passet...

Pass tre: Äntligen KROPPSVISITERING! Det var askul. Grym träningsvärk efter sex timmar, vilket resulterade i att jag gick, eller aa, jag kunde inte gå, men gick som mormor gjorde en gång i tiden. Alltså typ ingenting.

Jag blev erbjuden det mesta, haha, o nån i Kings of Leon kom visst förbi? :)

En del var iallafall så jävla äckliga att jag fullkomligt sket i om de hade bombhölster eller inte på sig. Jag tog så lite som jag kunde på dom....

Andra var dock mer än okej....

Konserter att minnas/glömma:

The Killers. <3
Timbuktu - va helt grym. Hela folkhavet dansade. Love!

Franz Ferdinand imponerade.

John ME va helt magisk! Herre. Typ 15 plus o ösregn utanför. Askallt. Vilken dag det var. Satt i funktionärsstugan typ hur länge som helst. Värmde mig o åt. Sen John ME som bara sopar banan. Helt sjukt! Skulle köpa en Killerströja med, men eftersom köerna till automaten alltid va så förbannat långa, sköt jag upp uttagandet. När jag väl cashat ut va tröjan slut. Köpte en TMBKtröja o sunbrills istället.

Thåström va en besvikelse. Ganska tråkig, sen var jag helt slut o frös o skakade som ett asplöv. Slagsmålsklubben va fett tråkiga. Gillar ändå inte deras musik, men oooo, jag somnade under ett träd....

Det som är så bra med Brandon Flowers är att han är mormon, alltså är månggifte helt okejat. Polygami. Läran att samsas.

Eller killen som va helt living on the edge till dyngrak o va bergsäker på att han var Alexander Rybak. Det sjuka var att han fan va lik också. Senare ändrade han sig o bleb Turbonegro. Han var iaf väldigt äcklig, men tanke på att han smetade kebabsås i heeela ansiktet. Inkl hans överkropp. Ofrivilligt bör tilläggas.

Bajamajor är problem på festivaler. Eller så är man funktionär o får komma in lite överallt. Alltså fräschare bajamajor :) Bytte tält, till Emmas. Najs. Mer plats.

Det regnade, såklart. Blött blev det, såklart.

Mest nöjd o stolt över är jag att jag gjorde o "fullföljde" vissa saker, hade jag inte gjort de där sakerna, hade jag ångrat ihjäl mig. Typ första gången ever jag känner att jag gjorde allt som var möjligt, o att jag inte sket i saker jag kunde gjort. Oj vad flummigt.

Hade annars tänkt mig att låta detta förbli en blogg som inte innehöll en så stor ordlista. Men så råkar jag ju gilla att skriva, och så råkar jag ju ha varit på Hultsfred.

Det här är en del av vad som hände, men eftersom jag lär glömma allt, så lär jag nog skriva ner resten nånstans. O om inte här så.....